- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
297

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

spelat för den utmärkt skicklige läraren, hvilken hon
skaflht mig."

"Nå, det var då ett mönster för ädla beskyddarinnor..
Jag är nyfiken alt höra något mer om din fortyn, och
framför allt att få höra din röst och din musik."

"Hvad du är god!"

"Följ med mig hem och blif bos mig i dag!"

"Jag tackar dig af bela mitt hjerta för det anbudet,
men . . men jag vet icke . . ."

"Seså, var icke narraktig! Det måtte väl aldrig fälla
dig in att finna dig förnärmad för det jag icke varit hos
er? Men först var del, såsom du sjelf vet, lite grått
emellan oss, ocb sedermera kunde jag — om notabene
snar-stickenhet hörde till mina svagheter — haft skäl att vara
stött, eller herrskapet hvarken kom, då vi bjödo till
middagen, eller tackade för bjudningen."

"Goda Henriette, du gissar nog hvilka skäl som hållit
oss hemma?"

"Nej, minsann!"

"Först och främst trodde jag att du icke rätt fördrog
mig. Dernäst var jag ledsen öfver att du sade mig så många
förolämpande saker för kammarjunkarens skull. Ocb
slutligen var jag blyg för att trälfa Johan."

Vid detta trefaldiga svar rodnade Henriette starkt.

Hon kunde ej neka för sig sjelf att Blenda, i hvad som
rörde henne (Henriette), haft rätt; men tiderna voro nu
förändrade, ocb med dem den unga frun.

Å ena sidan syntes de fättiga slägtingarne ej vidare
vara i behof af hjelp, något som oändligt höjde deras
aktier i den rika slägtingens ögon. Blendas prydliga klädsel
gaf minsann också icke mer tillkänna en stackars
sömmerska. Dernäst var kammaij un Karen icke blott ur riket, utan
— hvad vida bättre var — totalt ur spelet: ban hade,
såsom man vet, endast utgjort en tillfällig förströelse för
Henriette, en liten episod på det skuggrika Henrikslund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free