- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
313

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Klockan led emot 1 följande förmiddag, då Blenda begaf
sig till det sista af dessa möten, hvilka bon ansett så
d-skyldiga, men dem bon nu bedömde helt annorlunda, ebu«
ru de i sjelfva verket icke voro mindre oskyldiga nu än
förr.

Hon gick framåt Nya vägen, ty det var åt den trakten
som bon denna gång skulle träffh baronen.

Emellertid syntes han icke till hvarken före eller eftei
henne, och ej heller fans han på något af de tvänne stal*
len, der ban visste att bon skulle uppehålla sig.

Blenda tyckte icke om detta.

Väl sade henne en viss känsla att det vore aldra bäst,
om ban blifvit missnöjd ocb aflägsnat sig af sig sjelf, men
så sade åter en annan, långt mera smickrande känsla:
"Det är icke gerna möjligt au ban skulle kunna försaka
hvad ban anser som en lycka" .... "Och", tillade hon,
"det vore högst förargligt, om det icke blefve jag som
visade honom nödvändigheten att draga sig tillbaka —
min-sann jag ville att ban i den vägen skulle lära mig
någonting!"

Under det känslorna så der vexlade, hade den unga
barmbertighetssystern sett om sina stackars sky4dsMqgar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free