- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
334

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

girtanger och rundtomkring belägrad af små silfverbvitir
keruber med rosenröda vingar. På den böga damens idU
panna strålade ett familjdiadem af oerhördt värde, men då
hennes sons unga brud djupt knäböjde vid hennes fötter,
aftog hon diademet ocb satte det på sin nyvunna dotters
hufvud, hvilken då, betagen af heliga och inspirerade
känslor, talade ord så sköna, rörande ocb tillika kraftfulla, att
både excellensen och bans gerna t greto och unga grefven
gret, hvarjemte alla onklar, tanter ocb kusiner, som blifvit
inbjudna, äfven togo till näsdukarne.

Men midt ur denna omätliga gloriad upprycktes bon
plötsligt af den tanken, att Blenda var så godt som
fastande, en omständighet, hvilken kunde beröfva henne bela den
styrka, som bon bade af nöden ... Fru Emerentia
erinrade sig hafva hört huru, vid intagandet i vissa hemlighets*
fulla samfund, neofyten genom föregående svält beröfvas
sina fysiska krafter, något soin i sin tur verkar på de
moraliska.

"Nej," utropade hon högt och med eftertryck, "aldrig
skall det sägas att jag försummat något, som kan
underhålla det mod, hvaraf hon är i behof!" Och riktande en
bönfallande blick på sin dotter ocb en dito på grefven,
sade bon ännu högre:

"Blenda, mitt barn, i salig ftrmors och din fars namn
besvär jag dig eller — om så behöfs — befaller jag dig
att äta!4

Blenda såg leende upp.

uHuru dä, mamma . . är den saken så angelägen?"

"Lyd, mitt barn! Del är en sak, hvars nödvändighet jag,.
din mor, känner. Herr kusin, var så god och förena sig
med mig! Jag har erfarenhet af lifvet ocb vet hvdd jag.
tillråder.44

"Förlåt, förlåt, min bästa tant, att jag är en sa
försumlig värd!" ursäktade sig kusin Jean.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free