- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
341

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

var middag, emedan detta ställe verkligen är ett af de
mest poetiska bland Stockholms sköna omgifningar."

Blenda klappade händerna af förtjusning öfver det
präktiga förslaget Och fru Emerentia gnuggade sömnen ur
ögonen för att ändtligen i vakande tillstånd få skåda
fortsättningen af drömmen.

Vagnen stannade utanför inkörsporten till parken.

"Hvem rår om den bär förtjusande egendomen?"
frågade Blenda, under det bon vid sin åter lifvade riddares sida
vandrade genom de doftande alléerna.

"Den tillhör eller har åtminstone nyss tillhört — jag
vet ej rätt hvilketdera — en öfverste X. För närvarande
bebos den blott af inspektören, en bekant till mig . . .
Men är ej denna lilla väg, som slingrar sig långs invid
vattenbrynet, utmärkt herrlig?"

"Allt är herrligt. . . Men paviljongen ligger
undangömd liksom en förtrollad boning."

"Det är derföre att den nästan hänger emellan tvenne
stora klippor, hvilka från den här sidan bortskymma den."

Ändtligen var man framme vid dessa klippor, i hvilka
trappsteg voro bildade upp till det luftiga ocb täcka lilla
buset.

Och hit inkommen, stod för Blendas minne
lifslefvan-de den gamla sagan, af hvilken hon i sin barndom så mån»
gen gång hänryckts, nemligen sagan om den märkvärdiga
bord-duken, som, hvarhelst den utbreddes, genast
framställde en hel underverld af förledande rätter.

Men bur förledande underverlds-bordet än syntes, fans
dock något som mer hänryckte Blenda, och det var den
oöfverskådliga karta till sjös och lands, som hon hade
framför sig och hvilken utsträcktes nästan till oändlighet, då
hon såg genom den vid ena fönstret uppställda tuben.

Men stackars fru Emerentia hade nära nog svimmat,
då hon icke upptäckte mer än tre kuverer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free