- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
352

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

"Alldeles ... jag uppehöll mig tre veckor vid
Gustafs-berg ocb hade just kommit 4111 Wennersborg, för att ge
mig af till Göteborg, då händelsen — till lycka eller olycka
för oss båda — sammanförde oss."

Blendas enda svar blef en suck.

"Du Anner nu att jag icke kunde säga mitt namn:
hvilken nyhet skulle ej du i den händelsen ba rjiedfört till
mamma — det var nödvändigt att jag sjelf vid min
hemkomst förklarade förhållandet."

"Och när du återkom . . . behöfde hon ej någon
förklaring."

"Tyvärr!"

En flera minuters tystnad inträdde.

Blenda bröt den först, utan att gifva sig tid att
begrunda huru denna lugnare öfvergång i hennes känslor så
småningom inträdt.

"Hvad", sade hon, "kunde sedan föranleda dig att
fortsätta denna lek med mig?"

"Några timmar efter min hemkomst träffades vi
tillfälligtvis, såsom du mins. då jag kom från en bekant —
du vet att jag då presenterade dig som min kusin?"

"Det är sant . . men du ursäktade dig för det, när vi
blefvo ensamma!"

"En portgång — det måste du tillstå — var ett föga
lämpligt ställe till förklaringar af så grannlaga beskaffenhet
Du var ju äfven så upprörd af dina föregående känslor, att
du knappt förmådde hålla dig uppe — huru skulle då jag
kunnat uppröra dig ännu mer!"

"Men i vagnen?"

"Der var det också min afsigt att underrätta dig det
du i din obekante vän egde en slägting — jag hade ju
intet skäl att dåmera dölja detta — men var det underligt
att jag, hänförd af det utrop du låtit undfalla dig, först
några ögonblick ville njuta af den inbillade sällheten au mitt
återseende gjorde dig lycklig, innan jag beredde dig på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free