- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
357

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357

"Jag trodde att da förstod det, då jag erinrade dig att
intet löfte binder dig vid mig."

"Kan så vara — men förklara mig ändå närmare din
mening!"

"Jag bar ingen annan mening än den, som bedern
förestafvar . . . Ditt sinne, o Blenda, sträfvar till ett lif,
som jag icke förmår bjuda dig. Jag vet att ditt hjerta
talat för mig, ocb jag var — med förbiseende af den lilla
missräkning, som du kunde göra — färdig att begagna
detta inflytande till min fördel, men då bade ej heller
något, som kunde anses bättre, ännu yppat sig. Nu deremot,
då en rival uppstått, som utom sin kärlek erbjuder dig alla
de lysande förmåner, hvilka du såsom min hustru måste
sakna, nu* . . . Han höll upp ett ögonblick.

". . nu?"

". . skall ditt val vara fritt. Den enda egennytta, som
jag tillåtit mig, har varit den att föra dig till detta ställe,
hvilket jag i hemlighet inköpt och der jag — under
drömmar om en sällhet, som kanske nu frånryckes mig af en
annan — oupphörligt med brådskande fart arbetat att fa
allt färdigt till denna tidpunkt, den skönaste att utflytta på
landet . . ty i samma stund som jag gifvit mig tillkänna,
är det — ifall mitt hopp bekräftas — också nödvändigt
att genast trygga vår lycka."

"Ocb nu sätter du likväl i fråga att allt detta skall ha
varit förgäfves!" svarade hon med en djup och*darrandé
brytning i rösten. "Kan du väl tro, dyre Jean — Johan
säger jag aldrig — kan du väl en enda sekund på allvar
tro att jag, bur fåfäng, romanesk och narraktig jag för öfrigt
måtte vara, skulle kunna uppoffra sjelfva min kärlek för
glansen af en titel? Nej, då den smeker blott mina öron,
och icke mitt hjerta, upphör den att ega någon magisk
kraft."

"Ack, Blenda, Blenda, bedrag dig ej sjelf — måhända be*
höfver du mera tid att bestämma ditt val?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free