- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
371

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

Men denna pina var ett lekverk eller, rättare sagdt,
en verklig vällust i jemförelse med den, som bon sednare
skulle utstå.

Omöjligt är att skildra den stackars Henriettes bäpnad,
icke deröfver att ändtligen emot aftonen alla tre de vänta,
de ankommo pä en gång (ty det var blott en obetydlig
tillfällighet att Johan och fruntimren råkat inträffa på samma
båt), ulan den häpnad, som hon erfor, då hon —
gratulerande Blenda till hennes tilltänkta förlofning med baronen
— afbröts af Johan, som med bästa fattning i verlden
yttrade:

uVänta då, min bästa svägerska, du vet ju ingenting
ännu — det är ej baron T—svärd, utan jag som kommer
att hemföra den lilla omtvistade romanhjeltiunan!"

"Du . . du?"

Henriette vardt så blek som den hvita narcissen, med
hvilken hon smyckat sitt hår.

Lyckligtvis kom nu Patrik ut i "verandan", der
sällskapet stod; och medan han helsade på moster och "lilla
kusin", som i bestörtningen öfver Henriéttes dödliga
blekhet stod der röd som en ros, hviskade Johan hastigt sin
svägerska i örat:

"Förlät mig, Henriette! Det har gått i all tysthet —
det var ju bäst sä? Om söndag lyses det . . . Se då på
Blenda: hon väntar. Vill du att hon skall ana något . .
ännu anar hon ingenting!"

En blick, glödande af hälften hat och hälften en annan
känsla, träffade Johan. Derefter vände bon sig bort för att
tvinga tillbaka en förrädisk tår.

När hon åter vände sig om — och det skedde nästan
ögonblickligt — sökte hon Blenda, som emellertid haft den
takten att vända sig åt Patrik.

"Men hvad knäfveln, mitt herrskap", sade denne, "står
ni så högtidliga för? Ni ser ju helt .besynnerliga ut
allesammans !"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free