Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakramenten. Men en stor mängd män och kvinnor hafva trotsat
förbudet och äro nu samlade vid de nyss begrafna
martyrernas Chrysanthos’ och Darias hvilostäder. I tvänne
cubicula, männen för sig och kvinnorna för sig, afhöra de den
vördnadsvärda prestens ord, som påminner dem att »för
dem som försvara sanningen intill döden skall Herran
strida.» Till de dödas ära, som »hvila i Herran», sjungas
hymner, de heliga böckerna läsas, och silfverkärl stå
beredda framför det i klippan inhuggna säte, från hvilket
presten talar. Det ligger öfver församlingen en stämning,
allvarlig och lyftad utan like. Hos de döda, med döden för
ögonen, tycka de sig nästan lefva med dem, som de hafva
förlorat. Djupt gripande ljuda i katakombernas tystnad de ord,
som mana de troende att lida och fördraga de bedröfvelser
Gud pålägger dem, att utan klagan gå den död till mötes,
som skulle gifva dem lifvets krona, och att stadigt tro på
Guds rikes slutliga seger. »Låt pinoredskapen sönderslita
oss, medan vi stå med till Gud sträkta armar, låt oss
hängas på korset, låt elden förtära oss, låt djuren gå löst
på oss; när han beder, är den kristna färdig för hvilket
dödssätt som hälst.» Men är det ej skärande hån, när
presten och med honom alla de troende andäktigt bedja, att
Gud måtte förläna kejsarna — dessa kejsare, som historien
brännmärkt såsom nesliga oduglingar — ett långt lif, en
åtlydd vilja, en lycklig familj, segerrika vapen, en trogen
senat, ett hörsamt folk och lugn i hela verlden? I detta
ögonblick ila ostiarierna, dörrvaktarna, som stått utstälda
vid katakombens utgång in i kapellet, under rop »fienden
är öfver oss.» Man vill fly — men vägen är spärrad af
soldater i det kejserliga gardets lysande rustning. De
åtföljas af sina tjänare, calones, hvilka på befallning af den
officer, som anför truppen, inom några ögonblick fylla
ingången till katakomben med stora stenar och sand och
lefvande begrafva den kristna skaran. — — — Hundra år
därefter lät påfven Damasus bryta en öppning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
