Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombestyra begrafning och aflägga räkenskap för kollegiet.
Dör en slaf, som är medlem af kollegiet, och hans
husbonde nekar att utlämna hans lik, så bränner man den
aflidnes bild. Den slaf, som är medlem af kollegiet och
blir frigifven, bör förära en amfora vin. En föreståndare,
magister, som ej fullgör sin skyldighet att under sitt
ämbetsår gifva en festmåltid, skall betala 300 sestertier till
den allmänna kassan. Sex gånger om året håller man
festmåltid till ära för kollegiets gudomliga och mänskliga
beskyddare, bland hvilka senare första platsen intages af en
viss Lucius Cæsennius Rufus, högsta öfverhetspersonen i
Lanuvium eller, som han där kallas, diktator. Efter
åtskilliga stadganden om kollegiets skattmästare, sekreterare och
vaktmästare förordnas slutligen, att de som hafva något att
för medlemmarna klaga eller annars andraga, skola göra
detta på de ordinarie sammankomsterna, på det att festerna
må förflyta i ostörd ro och glädje.
De som ville göra månatliga sammanskott (stipem
menstruam) till begravningshjälp, tillätos enligt ett
senatsbeslut att bilda kollegier med vilkor att de ej sammanträdde
mer än en gång i månaden. Sannolikt är att
sammankomsterna omedelbart föregått festmåltiderna. Detta
senatsbeslut har sannolikt tillkommit mot slutet af fristaten
eller i början af kejsartiden på grund af en lex Julia[1].
Det hade visat sig, att kollegierna kunde vara farliga i
politiskt hänseende, och det befans därför nödigt att
inskränka församlingsfriheten. Undantag gjordes dock för
begrafningskassor på ofvan nämnda vilkor, en tillåtelse,
som, ursprungligen gällande endast för Roma, af Septimius
Severus utsträktes till Italien och provinserna. Ännu
strängare inskärptes detta förbud genom Traianus’
lagstiftning. Sannolikt hade senatsbeslutet råkat i glömska
och åtskilliga kollegier med andra ändamål bildat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
