Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kejserliga familjen, med nödvändighet befordra konstens
insteg och utveckling bland de kristna».
De första kristna lefde ju midt ibland sina hedniska
landsmän; de hade blifvit uppfostrade på samma sätt och
insupit den förkärlek för och uppfattning af konstens
alster, som ej dog ut, så länge det fans kvar en enda fläkt
af den antika anden. Att smycka hvad de ansågo heligast
och ljufvast, grafvarna, där deras anförvandter i tron eller
köttet hvilade, var för dem så naturligt, att de flesta
troligen aldrig fallit på tanken att däri kunde ligga något
oriktigt, mot deras lära stridande. Konstens genius eller
dämon, såsom en och annan af de mest fanatiska ifrarna väl
sade, hade gripit hela samtiden därhän, att till och med
de bildstormande judarna, liksom i tankarna, anbringade en
och annan symbolisk bild i sina grafvar[1]: skulle då
anhängarna af frihetens religion ej ega lof därtill?
Emellertid stälde sig mot deras önskan att pryda de
hädangångnas sofkammare väsentliga svårigheter. Å ena
sidan kände de ingen annan konst än den klassiska eller
rättare sagdt efterklassiska, som herskade på deras tid;
att skapa en ny var dem omöjligt; »un art ne s’improvise
pas» är ett sant ord. Å andra sidan var den konst, som
då fans, genomsyrad af den antika gudaläran; religiös till
sin uppkomst förnekade den aldrig sitt ursprung, och de
bildliga framställningarna hos hellener och romare rörde
sig i öfvervägande grad inom mytologiens råmärken. Det
behöfs endast en rund i Romas museer eller en blick på
väggarna i Pompeii för att visa sanningen af detta
påstående. Därtill kom, att, om äfven stora konstnärssnillen
med ens uppstått bland de kristna, som förstått att låta
det nya vinet gjutas i de gamla flaskorna utan att spränga
dessa, det dock skulle varit föga rådligt att för fiendtliga
blickar framställa kristendomens mysterier.
Lyckligtvis fans det omständigheter som möjliggjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
