Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - I. Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snillets förledande skönhet; bakom honom ljuder
rösten av den hjälte, som gav sig själv under
lagen och uppfyllde intill korsets död
rättfärdighetens krav. Så skall den arme stavkarlen från
Jerusalem stappla mellan Rubikons Messias och
Jordanens, tills den sista stämma, som lovsjunger
framgångens avgud, tystnat, och det sker, när
sjunde inseglet brutits över världen.
Bredvid Cesars bild borde man uppställa
Gordianus’ — för avbrottets skull. Jag tror, att
Cesars marmorläppar skulle draga sig till ett
leende vid tanken på den fasa, varmed Gordianus
såg sig av en bränning uppkastad på den strand,
dit han själv med brinnande hug och med
segelkonstens alla medel sökte nå.
Det hände en gång, att en ålderstigen, vördad
man, som tillbragte sina lediga timmar i umgänge
med böcker, stördes i sina tankar av rop, som
upphovos kring hans hus. Stridsmän och borgare
hade kringränt det. En krigare med blottat svärd
i ena handen och en purpurduk, sliten från en fana,
i den andra stormade i spetsen för en folkhop
genom porten in i atriet och röt till de darrande
slavarne: »var är prokonsuln?» Man visade på
ett rum. Skaran rusar dit och finner sitt offer
vilande i en soffa. Mauricius, hopens ledare, kastar
purpurduken över den gamle, lyfter svärdet och
ropar: »hell dig, Gordianus Augustus!» »Hell!»
instämma alla de andre och kasta sig på knä.
Men gubben vräker purpurduken som en
Nessus-mantel med fasa ifrån sig och ropar: »Tillbaka!
Maximinus är eder kejsare, icke jag.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
