Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - I. Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statens herre, då han sänkte sig till tjänare åt
folkandens svaghet.
Gibbon kunde lärt något av den store romerske
hävdatecknarens varsamhet och Ampère något av
hans vältaliga och stolta tystnad. Men Gibbon
tillgriper genast förställningen som nyckeln
till den gåta, vilken heter Oktavianus Augustus.
Denne är ett kallt räknande huvud, ett känslolöst
hjärta, ett fegt lynne, en hycklare, som från sitt
nittonde år in till sitt sjuttiosjunde burit
skrymteriets larv, utan att samtiden lyckades
genomskåda honom.
Hade då ej denna samtid fallit djupt nog för
att misstänka varje dygd och fördraga varje last?
Den bild, som Gibbon i några hårda drag
tecknat, utföres i de finaste enskildheter av
Ampère. Men med varje skuggning han inlägger
framstår bilden ej endast fulare, utan ock
osannolikare, och när han gör varje Augustus’
ord, varje hans gärning till en lögn eller ett
svek, då måste läsaren äntligen fråga sig, om
detta är sund psykologi, och om man verkligen
spritt ljus över hans skaplynne och drivfjädrar,
när man gör honom till ett vidunder, som i femtio
år oavlåtligt och lyckligt spelar den dygdige, utan
att rollen, såsom hos andra skådespelare, slår
in i själen och övergår till ett slags natur.
Augustus smyckade Rom med härliga byggnader och
konstverk, men ej med ett kejserligt palats. I en
tid av hejdlös yppighet, då romerske medborgare
omgåvo sig med österländske konungars prakt och
österländske konungar reste tempel åt romerska
senatens furste, bodde denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
