Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - II. Tiberius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
I Kapitolinska museets kejsarsal omgives man av den
fullständigaste samling antika imperatorsbyster, som
mig veterligen finnes. Det är ett förnämt sällskap,
men man har skäl att fråga, om det är lika gott som
det är valt. Från torget, där Markus Aurelius’
ryttarstod manar oss att icke glömma kejsardömets
dagrar för dess skuggor, faller solljuset in på många
mäktiga ännen och duktiga profiler, och det övervägande
intrycket av Roms herrar är ovedersägligen kraft och
utvecklat kynne, utvecklat i gott och ont. Man frestas
tro, att »det naturliga urvalet» till regeln gjort sig
gällande, antingen det var företrädarens vilja eller
rådsherrarnes röster eller legionernas vapen eller
livvaktens guldtörst, som öppnade vägen till
världsrikets högsäte. De intetsägande anletena äro icke
manga.
Men många äro ej heller de ädelt talande, och man tycker
sig efter inträdet i kejsarsalen hava stigit nedåt på
mänsklighetens trappa, om man nyss stått bland bilderna
av de gamla fristaternas lagstiftare, hjältar, tänkare
och skalder. Flera av dem har konsten idealiserat, och
några har mejseln fritt diktat; men på de fleste har
deras egen levnad tryckt det hugstora eller djupa
skaplynnets insegel. Vill man se den antika
mänsklighetens blomma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
