- Project Runeberg -  Romerske kejsare i marmor samt andra uppsatser i konst /
46

(1914) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han dem »icke öppna det fönstret». Länge visade han
sig lika känsellös mot klandret som bitter eller
tillrättavisande mot smickret. »I ett fritt samhälle,»
sade han, »äro tanke och tunga fria.» Men ett
tänkespråk gör icke huden hård; ej heller är det
visst, att missaktningen för människan gör kall
mot hennes tadel. I sitt nionde styrelseår var
Tiberius redo att lägga världen under sitt system.

Tiberius hade uppvuxit i en omgivning, där
en tanke var allrådande: maktens; en lidelse:
maktlystnadens. All ävlan vände sig kring denna
punkt. Kärlek hade han rönt endast av sin moder
och den kärleken var höljet kring en själviskhet,
som ville tillfredsställas av sonens upphöjelse.
Tiberius drog sig då tillbaka inom sitt hårda skal
och kvävde varje yttring av ett hjärta, lika mäktigt
av hängiven kärlek som av sjudande hat. Mot sin
stjuvfader Augustus, som älskade en ljus och glad
omgivning, visade han sig vördnadsfull, men på
kallt och avmätt sätt, och lydig, men i
pliktmedvetandets sträva form och ej i hjärtlighetens.
Han såg, att Augustus fäst sig vid den hivlige, smidige
och älskvärde Drusus, och visste, att kejsaren av
statsskäl satte värde på den folkynnest denne vunnit,
och han kunde av stolthet ej förmå sig till en
åtbörd, en min, ett ord, som läte misstyda sig till
ett försök att tävla med älsklingen om stjuvfaderns
tycke. Att han själv sträckt handen efter makten
har man aldrig på gilla skäl kunnat tillvita honom;
Livia, hans moder, arbetade i hans ställe, och frågan
är alltid öppen, om ej det svårmod, den leda vid livet,
som tyngde honom den tiden, förvärrades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/romerske/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free