- Project Runeberg -  Romerske kejsare i marmor samt andra uppsatser i konst /
47

(1914) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av en fasansfull aning om medlen hon därvid skall
hava tagit i sin tjänst. Därmed vill jag för ingen
del hava sagt, att han var främmande för
maktlystnad; men man kan tryggt säga, att makten
lika litet som något annat hägrade för hans själ
med bländande färger. Han fann intet mål värt att
sträva för; men när man gav honom ett kall, pålade
honom plikter som ämbetsman eller härförare, skötte
han sitt värv med överlägset förstånd och utförde
det med Klaudiernas ärvda viljekraft.

Ur den krets, som omgav honom med kalla
beräkningar och smygande ränker, bröt han sig lös
i kärleken till den kvinna, som vart hans första
maka. Statsskäl ryckte henne ur hans famn och
sammanlänkade honom med Julia, Augustus’ dotter,
som skändade den stolte mannens ära. År efter
skilsmässan, då Tiberius en dag gick någon av
Roms gator, ville slumpen, att han och hans första
maka skulle mötas. När de gått varandra förbi,
stannade han och såg efter henne: den spotska
uppsynen försvann, de hårda dragen veknade, och
han, som talde sig en sinnesrörelse till skam och
allra minst ville prisgiva sina känslor åt hopen,
brast i tårar. Han hade sett sin levnads lycka
gå sig förbi.

Hans första kärlek var icke hans enda dröm. Vi veta
icke, vilken tilldragelse det var, som för ett
ögonblick skingrade de töcken av misstro och
människoförakt, som omlägrat hans ande och lät
en solstråle ge spirkraft åt något, som liknade tillit
till en dödlig. Nog av: en sådan känsla hade
vaknat hos honom för Sejanus, pretorianernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/romerske/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free