- Project Runeberg -  Romerske kejsare i marmor samt andra uppsatser i konst /
49

(1914) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans teori. Men hålet täpptes några år därefter,
sedan man upptäckt en sammansvärjning, som den
efter tilldragelsen i grottan allsvåldige och nu
efter kejsarvärdigheten fikande Sejanus stiftat
mot sin herre. Det täpptes med svekläggarens och
hans oskyldiga barns kroppar. Därmed stod teorien
åter hel och färdig och på fastare grund än
någonsin; men Tiberius själv var utan vån
tillspillogiven. Från den stunden trodde han intet
mer; från den stunden var han den hejdlöse tyrannen.
Jag håller en varg vid öronen! Detta var nu hans
vanliga ordspråk. Vargen har små öron, och det
gällde att ej släppa tag. Ingenting målar bättre
hans egen uppfattning av sitt läge.

Undantager man dessa snart svikna drömmar om kärlek
och vänskap, går hopplösheten som ett svart inslag
genom hans hela levnad. Hans skarpa blick för vårt
mänskliga elände förenades med övertygelsen, att
det aldrig kunde varda bättre. Framåtskridandets
tanke låg fjärran från antikens män; av den
sporrades de ej till tröstelig kamp. Men de bäste
bland dem hade eggelse nog i medvetandet, att den
evigt vägande striden mellan gott och ont kräver
svärd på den goda sidan. Tiberius saknade även den
sporren. Han såg – och detta väcker medkänsla –
han såg med harm i världens gång ej annat än det
ondas eviga segertåg. En ytlig och godlynt själ
skulle skämtat bort sorgen i epikureiska lag;
samtiden förebrådde honom verkligen, att han ej
sökte detta botemedel för ett skumt lynne. Ett
ödmjukt och troende sinne skulle funnit lindring,
om ej läkedom, i strävan till fullkomning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/romerske/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free