Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - II. Tiberius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomtränger tiderna. Till eftervärlden, sdm skall
döma honom, säger han, att han har dömt sig
själv, och visar, utan att tigga miskund, sitt av
eumeniderna sargade bröst.
»Vad jag skall skriva till eder, fäder i rådet, eller
huru jag skall skriva, eller vad jag alldeles icke skall
skriva i denna stund, om jag det vet, må gudar och
gudinnor hemsöka mig med rysligare kval än de, i vilka
jag nu dagligen känner mig förgås.»
Så inledde han en gång en skrivelse till senaten. Det
är, som hörde man ett verop ur förgården till de
fördömdas rike. Seneka kunde haft dessa hans ord i
minnet, då han nedskrev tanken: »Syndarens första och
största straff är synden: i missgärningen gömmer sig
räfsten.» Men växer straffet fram ur brottet, spirar
försoningen ut ur straffet, och vi ha rätt att känna
sorg över krafterna, som gingo i kvav i denna själs
avgrund. Han är en av de väldigare skepnaderna i den
dystra stilen, som hävderna känna, och han väntar ännu
mästarhanden i stånd att teckna honom. Rentvå honom kan
den handen icke. Stahrs rön i den vägen är en varning.
Det hände Michel Angelo, att sedan han i marmorn börjat
forma en av sina jättetankar, mötte han ett fel i
stenens gry. Då kastade han mejseln och lämnade verket
ofullbordat – påtryckt storhetens prägel och likväl
utdömt. Framför Tiberius skulle en gnostiker kunnat
gripas av känslan, att Demiurgos i eonernas verkstad ämnat
denne ande till ett ärans käril, men för ett ohjälpligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
