Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - IV. Klaudius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Levde Klaudius för eftervärlden endast i de lagar
han stiftade, de byggnader han uppförde och de
stoder man ännu har av honom, då skulle man
ovillkorligt förledas till en smickrande
föreställning om Kaligulas efterträdare.
Klaudiusstoderna i Roms museer överraska.
Missfostret, såsom hans egen moder kallade
honom, gladiatorspelens vän, frossaren och
drinkaren, det lärda dumhuvudet, den viljelöse
halvfånen – allt uttryck, som man hopat på hans
hjässa – är det möjligt, att han haft någon likhet
med dessa bilder, som möta oss med vemod och
mildhet i de regelbundna juliska dragen?
Ja, efter allt vad vi veta om romersk porträttkonst
äro vi skyldiga att tro det. Man kan icke förebrå
denna konst, att hon smickrade. Hon gav vad romarne
av henne kravde: sträv, oblidkelig natursanning,
och hon gjorde intet undantag för cesarerna och
deras hus, ej ens för deras kvinnor.
Man finner nästan frånstötande vittnesbörd därom.
En till mer än mogen ålder hunnen kejsarinna skall
framställas som Venus. Det är möjligt, att hon
helst skulle vilja undanbedja sig denna ära, och
att hon gärna hörde till
»die alten, die sich klug verhüllen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
