Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - IV. Klaudius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldrog sig, då han ännu levde som enskild man
och »gammal student». Han ville då, i likhet med
andra skriftställare, genom offentliga föreläsningar
utröna vad framgång hans outgivna skrifter kunde
vänta. Det infann sig mycket folk till den första
föreläsningen, och man bidade med aktningsfull
tystnad, vad den anspråkslöse och omtyckte
furstefränden hade att mäla. Men när denne börjat
sitt föredrag, brast en bänk under en ovanligt tjock
åhörare. Auditoriet hämtade sig snart från det
löje detta väckte; men den, som icke var i stånd
att stävja sina skrattmuskler, var föreläsaren
själv, och åhörarne måste gå, sedan de länge
förgäves väntat, att han skulle giva dem annat än
gapskratt till livs.
Med denna nervretlighet sammanhängde ock hans
brådrädsla, vilken man orätt tolkat som feghet,
ty hon uppvägdes av ett moraliskt mod, som oftast
lade band på henne. Från hans visserligen korta
fälttåg i Britannien har den ivrige
anekdotjägaren Suetonius icke kunnat meddela ett
enda drag, som rättfärdigar tillvitelsen för feghet.
Ur samma lekamliga svaghet har man att förklara den
vällustiga njutning man någon gång trodde sig skönja
i hans anletsdrag, när han såg blodsutgjutelse. Hans
samtida, som själva så omättligt trängtade till de
grymma gladiatorspelen, skulle väl aldrig hava
anmärkt detta, om de icke hade funnit det just hos en
furste, vars människovänliga sinnelag var allmänt känt.
Man läser i Klaudius’ ansikte, att han sörjde
över sina nederlag i denna strid mellan lagen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
