- Project Runeberg -  Romerske kejsare i marmor samt andra uppsatser i konst /
91

(1914) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu ser hon det kejserliga tåget framför sig: hon
upptäcker kejsaren och vid hans sida tre hovmän,
bland vilka Narcissus, hennes fiende och angivare.
Klaudius’ anlete återtänder hennes mod, hans drag
röja mer smärta än vrede: hans läppar ha under
hela vägen ej haft andra ord än dessa: »Förnedrad,
förnedrad av mina barns moder! O, mina arma barn!»
Ögonblicket är avgörande. Det skall bringa döden
över endera: Messalina eller Narcissus. Båda inse
det. Messalina ropar redan på avstånd: »Cesar, hör
din Oktavias, hör din Britannikus’ moder!»
Klaudius hade aldrig kunnat motstå klangen av
denna stämma, åsynen av dessa behag; men Narcissus
överröstar henne med ropet: »Cesar, glöm ej Silius!
glöm ej det skändliga bröllopet!», och då
kejsarinnan vill skynda fram till vagnen, upprullar
han mellan henne och hennes make angivelseskriften,
som omtalar hennes utsvävningar. Kejsaren tiger,
alla tiga, utom Narcissus, vars röst ljuder kraftig
och bjudande och avtvingar omgivningen lydnad. Den
kejserliga vagnen med sin svit fortsätter färden.
Vid stadsporten väntar dem en vestal med Britannikus
och Oktavia vid handen; men Narcissus bortvisar
barnen och befaller vestalen återvända till sina
plikter. Därefter kör han kejsaren omedelbart till
Silius’ hus, som Messalina smyckat med den juliska
och klaudiska ättens konstskatter, och därifrån till
pretorianerna, som ropa på de skyldigas död. Silius
domföres, bekänner utan tvekan allt och avrättas
genast. När Klaudius återvänt till palatset,
tillkännagiver han, att han själv vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/romerske/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free