- Project Runeberg -  Romerske kejsare i marmor samt andra uppsatser i konst /
102

(1914) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Själen i samkvämet var Kajus Petronius, hovets
arbiter elegantiarum, dess allsmäktige smakdomare
och festordnare. Nero ägnade honom länge, man kan
säga, naiv beundran. Hans umgängessätt var
förtrollande, hans hållning och later fulländade,
mot hans omdömen i litteratur och konst gavs intet
vad. Tidens smak var lekamliggjord i denna
mönsterbild för Roms förgyllda ungdom. Det avrundade
och glättade självsvåld, varmed han uppträdde, stämde,
även det, med dagens lösen: naturlighet i livet,
naturlighet i konsten, och syntes vara uttrycket av
ett findanat kynne, vars säkra taktsinne kunde förvisa
de styvare och mer ceremoniösa former, vari
sällskapslivet förut rört sig, till den skräpvrå, dit
man förpassat de gamla grundsatserna. Är det samme
Petronius, som skrivit »Satyricon» – detta av det
16:de århundradets franske epikuréer så ivrigt lästa
verk – och visade han sig i umgänget densamme som i
sina skrifter, så var han i all sin förfinade cynism
icke otillgänglig för det goda, och då har han måttat
sitt kvicka hån företrädesvis mot de osmakligare
företeelserna inom sin egen skola. Petronius och
hans vänner kallade sig epikuréer, men förkastade
det vägande och räknande epikureiska lagom som
en ledsam och således en otillständig påminnelse
under livets fest om mänsklig skröplighet. Mot
stoikerna ville de visa, att de, som göra livet till
ett lustspel, kunna utveckla samma duglighet och
dödsförakt som de, för vilka livet är en pliktskola.
Oto som ståthållare i Lusitanien, Petronius som
prokonsul i Bitynien voro aktningsvärda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:25:57 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/romerske/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free