Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var att gälda dem med samma mynt och låta sina
vänner sprida över staden de smädeskrifter han
hopsatt mot bakdantarne. Suetonius anmärker som
högst underligt, att Nero i hela sin levnad aldrig
visade större vänlighet mot någon än mot dem,
som angripit honom med hån och smädelser.
Suetonius har dock sagt något för mycket; ty sedan
åklagelserna för majestätsbrott åter kommit i gång
– vilket skedde mot kejsarens vilja – synes hans
omgivning hava tvungit honom in i en annan
föreställning om helgden av hans värdighet, och det
kunde då hava sin våda att reta Cesar. Utgivaren
av skalden Persius’ dikter drev varsamheten ända
därhän att ändra orden »Kung Midas har åsnans
näpna öron» till en oskyldigare fråga, om icke varje
läsare kände sig meddelaktig i den frygiske furstens
öde. Saiit är dock, att Nero även under sitt livs
mörkaste skifte kunde tåligt emottaga en hörd
förebråelse, om någon hade mod att giva honom
en sådan.
I alla land, till vilka den grekiska odlingen
hunnit, hade nu under tre århundraden en nästan
sjuklig trånad förnummits efter det för alltid
svunna fornhelleniska livets härlighet. Konungar
svärmade för det gamla Hellas’ republikaner,
insatte ordet filhellen bland sina titlar och
kände sig ärade, då de hade smyckat Aten med
tempel och minnesstoder och fingo som vederlag
sina namn inskrivna i listan över stadens borgare.
Den nyktre Cicero kände under sina fötter en helig
mark, då han trampade Attikas jord. Denna trånad
hade väl knappt gripit någon starkare än Roms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
