Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönfallande till hans fötter, gripa honom om benen,
fälla honom till marken och fasthålla honom, tills de
till uppvaktningen hörande sammansvurna officerarne
hunnit ila fram att döda honom med sina svärd. Som
Nero, trots alla utsvävningar, hade väldiga
kroppskrafter – man undrade över att han vid de
grekiska spelen icke uppträtt även som brottare och
nävkämpe – tillbjöd sig konsuln Lateranus, känd för
sin styrka, att vara den förste angriparen. Under
tiden skulle Piso vid Ceres’ tempel, ej långt från
cirken, invänta Fenius Rufus – pretorianhövdingen,
som skötte tjänsten, under det hans medbroder i
värdigheten, Tigellinus, förestod hovets nöjen –
för att ledsagas av denne till pretorianlägret och
mottaga livtruppernas hyllning.
Men nästan i sista ögonblicket röjdes planen av en
frigiven slav. Bland de första, som på hans angivelse
släpades till förhör, var en kvinna, Epikaris. De
rysligaste pinor, fortsatta i två dagar och intill
döden, kunde icke avpressa henne ett ord om
hemligheten. Männen däremot uthärdade icke åsynen av
bödelns redskap: de vidgingo sin skuld och förrådde
många medsammansvurna. Längst förtegos namnen på de
två ovannämnda pretorianofficerarne: Fenius Rufus
och Subrius Flavus, och detta till ökat ve för båda,
ty Rufus utsågs att vid Neros sida leda rannsakningen,
och Flavus var av sin tjänstgöring ålagd att närvara.
Måhända hoppades de åtalade ännu, att Rufus och
Flavus skulle slå slaget. Och Flavus var man att göra
det. Med handen på värjfästet sporde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
