Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meliska Afrodite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härmed var en förarglig hemlighet röjd. Men de
vederbörande, som hade föresatt sig, att Louvren
skulle äga ett mästerverk av Praxiteles,
framförallt museets föreståndare hrr Percier
och Fontaine, tappade därför icke modet. Vad som
föregick inom de lyckta dörrarna till museets
verkstad är icke vanskligt att utleta, ty när
bilden fått sitt rum i museet och allmänheten
hade fritt tillträde till den, var inskriften
borta, och vederbörande ställde sig alldeles
okunniga om att en sådan någonsin funnits. Man
skakade på huvudet åt hr de Clarac och hrr Debay
och menade, att de i bästa fall sett i syne.
Verket var av Praxiteles.
En av de få, som misstänkte, att allt icke
hängde rätt tillsammans, var den framstående
forskaren herr de Longpérier. Många år förflöto
dock, innan han såg sig i stånd att företaga en
undersökning i själva Louvren. Han har genomletat
museets källarvalv, ja grävt under dess golv, i
hopp att finna det avlägsnade marmorstycket med
konstnärsnamnet. Men fåfängt. Han har sedan
offentligt uttalat den mening, att de nämnda
herrarne Percier och Fontaine uppsåtligt
tillintetgjort inskriften. Det barbari, varmed
man den tiden i Louvren förfor emot antika
minnesmärken, lämnar, säger han, intet tvivel
övrigt, att de voro i stånd därtill. I ett brev
av år 1868 skriver han till professor Friedrichs
i Berlin: »Jag har tillräckligt nära känt båda
herrarne Debay för att kunna gå i borgen för att
ingendera förstod ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
