Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antinous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lent tecknade. Han uppträder, alltid densamme,
vid första ögonkastet igenkännlig, i skiftande
skepnader som heros eller gud – än är han
Agatodemon eller Ganymedes eller Herakles, än
Dionysos, Hermes eller Apollo, så att man under hans
höljen vill ana världsanden, urljusets strålning,
som yppar sig i växlande gudomsföreteelser, men i
dem alla medför sorgen över att hava lämnat livet
i det oändliga för livet i en ändlig värld;
och trots allt detta är han en människa med kött
och blod, som konsten gjort till sitt föremål, en
gosse och ingenting annat, som i sin blomma
skördats av döden. Han är, i få ord, från hjässan
till fotabjället en vävnad av motsägelser, som
upplösa sig, man vet ej huru, i ett helt av rörande
skönhet.
Vem var denne Antinous? Månne i livet den gåta som
i marmorn? Man vet om hans levnadsomständigheter
mycket litet, och hans död är omgiven av hemligheter.
Kejsar Hadrianus, då femtio år gammal, vistades i
Grekland, när han fick se den adertonårige ynglingen
och upptog honom vid sitt hov. Dennes hemland,
Bitynien, hyste ett blandfolk av trakiskt,
galliskt, syriskt och helleniskt blod, men
Klaudiopolis, hans födelsestad, var enligt sägen ett
helleniskt bygge, och Antinous räknade sitt ättetal
från det av skalderna firade herdelivets land,
Arkadien. Vilken händelse det var, som sammanförde
dem, omtalas ej, men snart tillhörde Antinous
kretsen av kejsarens närmaste förtrogne och var
hans ständige ledsagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
