Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antinous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hadrianus var vid denna tid mitt inne i sitt
arbete på Hellas’ återupprättelse. Man kan
svårligen föreställa sig annat, än att han för
sin daglige umgängesvän utvecklade de planer
han härtill uppgjort. Och planerna vordo som
genom trollkraft till verklighet. Tempel och
andra allmänna byggnader, hamnar, stadsdelar
och hela städer reste sig på den mäktiges bud.
Bildhuggare och målare, livade av hans ande,
lämnade konstverk, som syntes värdiga en gången
tid. Där världsherren drog fram, var det som om
en ny mänsklighetens vår uppblomstrat. Själv
hade han ett sinne lika mottagligt för naturens
skönhet som för konstens. Spartianus omtalar i
avseende härpå ett drag, som påminner mer om
den nutida människan än om den antika. Hadrianus
steg en natt upp på Etna för att därifrån njuta
skådespelet av en soluppgång.
I Aten undervisade då den nypytagoreiske
filosofen Sekundus, kallad den tyste. I Keronea,
sin födelsestad, levde enligt någras räkning ännu
den vördnadsvärde Plutarkus. Epiktet, Hadrianus’
vän, var död, men hans lärling Arrianus förkun-
nade sin mästares höga, med kristendomen
närskylda sedelära. Filosofien var stadd i
övergång till en aningsfull teosofi. Kejsaren
hyllade samma riktning, och antagligen även den
unge bityniern. Den gissning är icke osannolik,
att han för filosofiska studiers skull vistades
i Aten, då Hadrianus där lärde känna honom.
I varje fall kan han svårligen hava stått
främmande för de läror, som förkunnades av
kejsarens filosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
