Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antinous
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till sist alla förnimmelser i en känsla, vars
närmaste uttryck gives i skalden Lenaus maning:
Såg du en lycka gå förbi,
som aldrig mer du finner,
så blicka i en ström, vari
allt böljar ocb försvinner.
*
På femtonhundratalet och vid den tid, då konsten
firade genom Michel Angelo och Rafael sin
uppståndelses segerfest, hände det – förtäljer
en romersk sägen – att en man, som vandrat upp
i Sabinbergen och fördjupat sig bland lämningarna
av Villa Adriana, glömde sig kvar där, sedan han
sett kvällsolens strålar leka sig trötta på de
murgrönklädda stenarne. Natten kom, och Antinous’
stjärnbild framlyste mellan lagrar och cypresser.
Mannen tänkte på den store Cesar Hadrianus, vars
skugga sades dväljas där, och tanken frammanade
den suckande skuggan, som sade honom, att Hadrianus
aldrig skulle få ro, förrän den bityniske
ynglingens ära återupprättats. Detta budskap
framförde vandraren till Rafael, som då höll på
att uppföra det Chigiska kapellet i kyrkan Santa
Maria del Popolo. Då mognade i tysthet en tanke,
som Rafael länge hyst, att kristna Antinous, helga
hans skönhet och giva den sig själv offrande
ynglingen ett rum i deras vördnad, som i Kristus
tillbedja självförsakelsens och det genom
självförsakelsen vunna eviga livets mysterium. Och
så uppstod hos Rafael den djärva planen att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
