Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstens ursprung och utvecklingsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss vibrerande fysikaliska krafterna att göra det
så, att deras rytmiska dallringar varda för oss till
ett underbart spel av ljus, färger och toner. Likasom
vi inom oss hava en logisk apparat, som verkar i
analogi med världsförnuftet och av våra
föreställningar uppbygger ett system av vetenskaper,
som vill avspegla universum, så hava vi också inom
oss en känsloapparat, genom vilken vi skilja mellan
det sköna eller behagliga, det estetiskt likgiltiga
och det fula, samt en formdanande drift, som länge
oreflekterat ger sig sysselsättning och i förening
med den estetiska känslan skapar k o n s t e n.
Samma världsförnuft, samma kosmiska estetik, som ur
föregående djurformer har frambragt den mänskliga
kroppsbyggnadens proportioner och rörelserytmus,
tonar in i människosjälen som konstskapande lust och
skönhetskänsla. Djupast har konsten sitt ursprung,
sin livsrot och sin ingivelse från denna i alltet
verkande makt. När den s. k. innehållsestetikens
eller idéestetikens fader, den helleniske tänkaren
Platon, sade, att det sköna är avbilden av de eviga
idéerna, av de levande mönsterbilderna i det
gudomliga förnuftet, så står hans åsikt icke fjärran
från den, vilken jag här såsom min har uttalat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
