Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådarens blick. Hustruns ansikte är icke vackert, men
det är ett tankfullt rörande uttryck i det.
Intressant ur den omnåmnda paradoxens eller teoriens
synpunkt är ett yttrande, som den bekante författaren
och konstkännaren Théophile Gautier hade om denna tavla,
att nämligen »hon i all sin enkelhet tvingar oss till
eftertänkande och öppnar oss ett perspektiv in i den
framtid, för vilken denne man i stilla hängivenhet
arbetar utan tanke på egen fördel».
Yttrandet är intressant därför, att medan Théophile
Gautier ansåg det som en förtjänst hos målningen, att
hon framtvang tankar och öppnade ett perspektiv,
beläget bortom hennes egen synrand, betraktar vår
ifrågavarande paradox även detta som ett fel, ty ett
konstverk, menar den, skall njutas sådant det är och
uppfattningen av detsamma icke grumlas med tankar
över det eller med en sådan sidoblick in i moralens
värld, som Gautier tillät sig, då han talade om stilla
hängivenhet och oegennytta.
Även i detta påstående ligger ett litet grand av sanning.
Skall en konstkritiker riktigt fullgöra sin uppgift, så
åligger honom en i psykologiskt hänseende oerhört svår
uppgift. Till hans kall hör nämligen i främsta rummet,
att han skall behärska det oändligt rika och invecklade
nätet av elektriska ledningsbanor i sin hjärna och
avstänga alla dem, som vilja leda abstrakta föreställningar,
sedliga idéer, historiska reminiscenser och andra
minnesbilder in i strömmen av de förnimmelser, som den
omedelbara åskådningen av målningens färger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
