Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristus och Magdalena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärret, var ämnad till en ordets förkunnare, hög
i Guds rike.
Magdalena sjunker på knä. Du är Kristus! Hon tvår
med sina tårar hans fötter och torkar dem med sina
lockar. Gör mig till vad dig lyster: en spång att gå,
en bro att trampa på.
Den finska folkvisan om Maria Magdalena, sjungen till
en av de gamla Kalevalalåtarna, var ett barndomsminne
hos Albert Edelfelt. Det återkom en dag och ställde sig
in i en omgivning, som var ett barndomsminne även:
insjön med de speglande näsen, kantad av björk och furu.
Magdalena trampar de gulnade bladen, som björkarna fällt
över strandhöjdens vissna gräs. En vandrare nalkas. Han,
som är när oss alla dagar intill världens ända,står inför
henne i den karelske herdens dräkt. Ty hans hembygd
omsluter insjöarna där borta i Karelen lika väl som
Galiléens sjö. Han är så hemma i de finska skogarna som
bland olivlundarna i Judaland och cederdungarna på
Libanon, och han bär den klädsel, som de betungade bära,
var än hans väg går fram. I den är han igenkännligast som
deras broder. De armodets plagg, som inbillningskraften
giver honom, med olika stoff och snitt hos olika folk och
i skilda århundraden, ikläder han sig gärna – så gärna
den nordiske herdens långrock och näverskor som den
helleniske herdens kiton och sandaler. Bysantinske målare
– västerländske även – ha räckt honom ärkebiskopsskruden
att ståta i vid högtidliga tillfällen. I den torde det vara
svårast att igenkänna nasarenen för dem, som mött honom i
evangelierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
