Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herdarna tillbedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skinande svärd och lansar, granna schabraker på
piafferande hästar. Knappt har tåget anlänt till
huset, varöver stjärnan stannat, förrän man i
bakgrunden av tavlan kan få se en fjärde konungs,
en oheligs, bödlar rycka de spädaste betlehemiterna
ur deras mödrars armar och slakta dem.
Men därinne, där Jesusbarnet vilar på sin
hulda moders knän, råder ännu en liten stunds
trygghet, och där knäböja de helige tre konungar
i guldstickade galakläder, i purpur och hermeliner.
Där frasa siden och guld och silverbrokader, och
det himmelska skenet kring den rena ungmön och
hennes son bryter sig i juvelsmyckade vaser, skrin
och skålar av solmetall, i vilka österns herrar
framräcka guld, rökelse och myrra.
Det är en prakt som bländar och försvinner,
en raket som sprakar upp, slocknar och lämnar
ingenting skönjbart efter sig i den hyllades öden.
Timmermanssonen växer upp i sitt fattiga
hem, lämnad i armod att vårdas och ledsagas till
sin bestämmelse av andra makter än konungarna
Baltasar, Kaspar och Melkior. Dessa ha kommit
för en gång och ha gått för alltid med sin grannlåt,
sina kamerarier, seneschaller, munskänkar och
marskalkar, sina hovnarrar och hovdvärgar, sina
knektar, hästar, hundar, falkar, apinnor.
*
Varifrån ha de egentligen kommit? Deras oskyldiga
upphov är Matt. 2:1, 2: »När Jesus var född i
Betlehem i Judaland i konung Herodes’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
