Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvällringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den enda glädje jag vet är lugnet, tystnaden man
kan njuta här,» skrev han till samme vän. »Här
kan man hängiva sig åt ett drömmen, som väl
är sorgset, men också ljuvt.» Drömmeriet var hans
vederkvickelse efter strängt arbete framför staffliet
och hans vila efter strövtåg i skog och mark.
När bykyrkans klockor ringa kvällringningen och
den trötte dagakarlen i Barbizon * går hem, gör
hans granne och vän från Normandie det även.
Han läser vid lampans sken bibeln och därefter
någon skald, latinsk eller fransk, medan hustrun
syr och barnen sova. När allt är tyst, fantiserar
han, ty han är skald, tänker han, ty han är också
något av en filosof, och allt vad han under dagen
sett, låter han vandra förbi sin inre syn. Inga
svårigheter ha under strövtåget mött honom, då
han studerat och kanske i hast avtecknat sina
plöjare eller skördemän, sina herdar, bondkvinnor
och gåsvakterskor. Med honom äro de väl bekanta,
inför honom känna de sig icke besvärade, han
är en av dem – ej en målande stadsherre, som
icke förstår dem, men nedlåter sig till dem och
kanske förlöjligar dem med ritstiftet. Millet talar
deras språk, är grundligt kunnig i deras värv, går
som de i träskor, i väderprövad halmhatt över sol-
brynta anletsdrag och beder med samma andakt
som de sin bön, då aftonsolens röda sken över
ängden bleknar och dagens stjärna sjunker under
synranden vid klangen av helgad malm.
Millets måleri har åstadkommit ett sedligt
framsteg. Vårt europeiska samhällsliv står i skuld
* By i Fontainebleauskogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
