Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträttfynden i Faijûm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstarkeologen d:r Richard Graul. Hon drager
honom magnetiskt till sig, hon är en lockande gåta,
hennes drömmande, själfulla ögon under de välvda
ögonbrynen betaga honom. Men svartsjuk är han icke.
Han inbjuder envar att ägna sin hyllning åt den
ljuva varelsen, och det bör medgivas, att när
man betraktar henne, förstår man hans förtjusning
och kan dela den. Hon har därtill haft den lyckan
att målas av en konstnär, namnlös nu och kanske
icke ryktbar ens i sin livstid, men en verklig
konstnär, en porträttör, jämförlig med de bäste
i vilket århundrade som helst. Så döma de, som
sett originalet.
Vid betraktandet av Faijûmbilderna torde mången
ha gjort den erfarenhet, att några likna levande
personer, som de sett. I viss mån torde detta
bero på det verklighetssinne, den individualism,
som utmärkt deras mästare. I samma mån
verkligheten återgives, känna ett århundrades
människor igen sig själva i längesedan förflutna
århundradens människor, i trots även av olika
nationaliteter. Ett av de äldsta alstren av
skulptur, som kommit till vår tid, är en träbild,
som, för att ej vara namnlös, kallas »byfogden».
Den gamle hedersmannen har i dragen något, som
torde fresta varje åskådare att säga: »den där
har jag sett förr.» Själva fellacherna, som grävde
fram honom, lära, när de fingo syn på den fete,
godlynte och tvärsäkre gubben, ha utropat: »det
är ju vår egen scheik!»
Avståndet mellan individerna av olika tidevarv,
folk och raser är aldrig fullt så stort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
