Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsenden, hvilka vältra sig i den gröfsta liderlighet,
eller att icke afhålla sig ens från det mest afskyvärda
och tygellösa, då de se gudarne göra detsamma» *).
*) »Det är alldeles omöjligt att utförligt beskrifva elen gamla
hednavärldens gräsliga sedeförderf. Sjelfva dess ruttet]het är en graf,
som allra säkrast bevarar dess förfärliga hemlighetsfullhet. »Ty hvad
af dem i hemlighet föröfvas är skamligt äfven att tala om» (Ef. 5: 12).
Vi behöfva icke bevisa, hvilken sedlig förruttnelse måste råda i en
religion, hvars gudar voro horkarlar, drinkare, brodermördare, skökor,
kopplare, hvars tempel voro bordeller, af hvilka endast de minst
förargelseväckande kunde tålas inom städernas murar (Vitruvius, 1: 7),
hvars skådespel voro hjertlösa gladiatorstrider eller så oanständiga
uppträden, att en Cato ej kunde öfvervara dem hvars altaren fläckades
med menniskoblod, hvars fester voro backanalier och orgier, hvars
prester af båda könen . . . men vi måste kasta en slöja öfver det blott
alltför brinnande nit, hvarmed de fullgjorde sina rent presterliga
åligganden. Under Augusti tid höll äktenskapet på att hastigt komma
ur modet och måste af staten uppmuntras genom frikostiga premier.
Der det egde rum, var det för hustrun ett blott och bart
träldomsfördrag; hon var sin mans slaf, frillor hans vänninnor. Och äfven
detta är endast den ljusare sidan af taflan. Det fins ingen enda af
de förhatliga laster, för hvilkas skull de orena Kananéerna dömdes
till utrotning och Jordanslättens städer förgingos i e’d- och
svafvelregnet, hvilken icke fläckar den af historien bevarade bilden af mången
herskare, statsman, poet och filosof i det klassiska Grekland och Rom.
Den frätande spetälskan var öfverallt. Få inom alla samhällsklasser
undgingo smittan och man studerade uppfinnandet af onaturliga
njutningar såsom en vetenskap och dref det såsom ett lönande yrke.
Och grymheten florerade lika mycket som sinnligheten. Slafveriet
var allmänt, samt den fruktansvärda makt öfver slafvarnes lif och
död, som lagen gaf åt deras herrar, kunde omöjligt vara en tom
förmånsrättighet i händerna på män, som dagarne i ända fråssade vid
åsynen af gladiatorernas qval. En Sokrates’ högre sträfvanden delades
icke af massans millioner. Dessa sökte snarare att vinna sina gudars
bistånd till tillfredsställandet af sina (i bästa fall) djuriska och ofta
djefvulska begär. De smorde, bekransade och kysste bilderna, i hvilka
de trodde sig se och handtera gudomligheterna sjelfva; de undfägnade
deras näsborrar med rökelse och deras matlust med slagtoffrens
skälfvande lemmar och rykande blod; de drucko dem till ur vinbägare,
svängde omkring i yrande dansar eller sargade sig med knifvar för
att reta eller smeka dem till att gynna en eller annan verldslig plan,
ja, till och med någon osedlig intrig eller något mordanslag. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
