Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färger som möjligt. Gibbon skrifver: »Utsättandet
af barn var forntidens allmänt rådande och envist
vidhållna last; det föreskrefs ibland, tilläts ofta och öfvades
nästan alltid ostraffadt, till och med bland folk, som
aldrig hyst romarnes begrepp om föräldramakten; och
de dramatiska poeterna, som vädja till
menniskohjertat, vidröra med likgiltighet ett allmänt bruk, som
man bemantlade under förevändning af
hushållsaktighet och medlidande.*)
Låtom oss dernäst undersöka, hurudant det
qvinnliga könets sociala ställning var. Qvinnan ansågs
öfverallt såsom mannen underlägsen. I Hindostan,
Kina och på Söderhafsöarne aflifvas flickebarn ännu
*) Gibbon säger också om barnens tillstånd under de romerska
lagarne: »I sin faders hus var sonen blott ett ting, som af lagen
förblandades med lösören, boskap och slafvar, hvilka den nyckfulle
husbonden kunde afyttra eller aflifva utan att vara ansvarig för någon
jordisk domstol (kap. 44, sid. 867). Efter behag kunde en fader straffa
sina barns fel med slag, fångenskap och landsflykt och genom att skicka
dem att arbeta i kedjor bland sina lägsta tjenare. Fadrens majestät var
väpnad med makt öfver lif och död, och exempel på sådana
barbariska handlingar, som stundom prisades och aldrig straffades, kunna
spåras i Roms häfder senare än Pompeji och Augusti tider> (kap. 44. sid.
368). Sådant är det vittnesbörd, som en fiende till kristendomen ger
hedendomens grymhet. Märk nu hans ouppsåtliga vittnesbörd om
kristendomens förädlande och förmildrande inflytande i dessa
hänseenden: »Det Romerska riket var fläckadt med späda barns blod, till dess
sådana mord af Valentinianus och hans medregenter innefattades i den
korneliska lagens bokstaf och ande» (kap. 44, sid. 371). Detta var
omkring år 438, således efter kristendomens seger under Valentiniani
III:djes tid.
Huru barn behandlades, då Rom stod på höjden af bildning, kan
man se med anledning af Sejani afrättning under Tiberius. Man dömde
nämligen den fordne gunstlingens barn, en gosse och en flicka, som
voro för unga för att hafva tagit del i hans brott, till döden med
fadren. Flickan frågade med barnslig enfald, hvad hon hade gjort,
och lofvade att aldrig mer göra så; men hvarken ungdom, kon eller
oskuld kunde skydda henne; i enlighet med ett uselt bruk blef hon
sedan dödad. Sedan båda barnens lik blifvit släpade genom gatorna,
kastades de i Tibern. (Se Fergusons Roman Republic, V. p. 354.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
