- Project Runeberg -  Theodore Roosevelt : En Lefnads- och Karaktärsteckning /
8

(1919) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

THEODORE. ROOSEVELT

gjord bokhylla var likaledes fylld med böcker, "utan hvilka somliga kvällar
skulle bli bra långa", skrifver Roosevelt i sin "Hunting trips of a ranchman".
Han uppräknar nägra zoologiska verk och jagtböcker, hvilka han anser
oumbärliga för en jagtvän, och tillägger: "Hvad beträffar Irving, Cooper.
Haw-thorne, Lowell och de öfriga gamla mästarne, antager jag, att ingen vare sig
i östern eller vestern skulle länge vilja vara dem förutan. I fråga om lättare
lektyr ha vi den drömmande Ik Marvel, Burroughs liffyllda produktioner, de
egendomliga, patetiska karaktärsskisserna af sydstatsförfattarne Cable,
Crad-dock. Mar om, Harris och den ljufva Sherwood Bonner. Och när man
befinner sig i Bad Lands, käns det, som om de på ett eller annat sätt se ut
precis som Poe’s berättelser och poem låta."

I arbetet på ranchen tog Roosevelt ofta del. Han var med på de periodvis
återkommande s. k. round-ups, då kreaturen drifvas tillsammans för att bli
brännmärkta med egarens stämpel, han var med om att tämja illbattiga
hästar och blef en gång kastad så häftigt ur sadeln, att han bräckte tre refben.
Hvarken oväder, långa ridter eller någon form af strapatser kunde
skrämma honom. Han förbjöd sina cowboys att låta någon annans kreatur stanna
bland hans och tålte heller icke, att någon annan boskapsegare tillägnade
sig något af hans djur. Stölder förekommo dock, tills han en gång red med
en af sina män två veckor i sträck efter ett par boskapstjufvar, tvang dem
att medfölja till Dickenson, hvarest han öfverantvardade dem åt sheriffen
och såg till, att de begge blefvo sända till tukthuset. Derefter fingo
Roosevelts hjordar vara i fred. Han begärde aldrig, att någon af hans män skulle
göra något, som han icke var villig att göra sjelf. Han företog långa
jagt-färder till Montana och Idaho med sin häst Manitou och sin kompanjon
Merrifield och sköt björnar, hjortar, bergsfår och ett eller annat exemplar
af hvarje djurart, som finnes i dessa trakter. En grizzlybjörn, som han
fäM-de, beräknades väga 1,200 lbs. Lefnadssättet på ranchen var mycket enkelt.
Roosevelt hade ett par kor och några höns, som försågo honom med mjölk
och ägg, men största delen af hans föda utgjordes af bleckdose-stoff (canned
goods) och jagtbyte.

Under sina besök i Medora kom han i beröring med alla slags
vildmarkstyper: jägare, indianer, cowboys, deligenskuskar o. s. v., och bland dem rörde
sig också, förstås, gränstrakternas plågoris spelare, tjufvar och banditer,
hvilka endast hade sin egen snabbhet med revolvern att tacka för, att de
ännu lefde. Roosevelt studerade alla dessa karaktärer med stort intresse
och visade aldrig någon rädsla. Ofta var han utsatt för fara, och flera
gånger blef han vittne till slagsmål och till och med mord, när
vildmarksmännen fyllt sig med dålig whisky. Det var något i hans utseende och
uppträdande, som ingaf respekt och gjorde, att han blott sällan blef antastad. Vid
hans första uppträdande i Medora undrades, hvad den gröngölingen var för
en gynnare, och hvad han kunde duga till. En kväll, då han satt i hotellets
samlingssal, som tillika var krog, matsal och kontor, vinglade en figur fram
till disken och beställde en sup för hvar och en, som fanns i rummet.
Roosevelt var den ende, som icke hörsammade inbjudningen. "Hvem är den der
gycken?" frågade den bjudande, pekande på Roosevelt. "En nykomling",
svarade kyparen. "Hej der! Ni med de fyra ögonen!" ropade mannen; "jag
bjöd alla att komma upp och dricka." Intet svar från Roosevelt. Mannen
tog fram sin revolver, sköt ett skott genom rummet och nalkades Roosevelt
med det rykande vapnet i handen. "När jag ber en man dricka med mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rooseveltt/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free