Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 THEODORE. ROOSEVELT
han fick informator och hon sändes till en flickpension, och deras hem
voro belägna helt nära hvarandra. Flickan beundrade sin lekkamrat,
emedan, såsom hon vid ett senare tillfälle uttryckte sig, han alltid kunde uträtta
så mycket mer än hon, fast hon under uppväxtåren var den friskaste och
dugtigaste af de två. Förmodligen var det hans säkerhet och tilltagsenhet,
som gjorde detta intryck på henne och kommo henne att anse honom för
dugtigare. än han i verkligheten var. Efter fullbordade skolstudier tillbragte
miss Carow mycket af sin tid i Europa. Större delen af året vistades hon
dock i New York, och här råkades hon och Roosevelt igen efter hans
återkomst från Dakota och återknöto sin forna bekantskap med påföljd, att de
den 2 december 1886 firade bröllop, hvarefter de företogo en lång
bröllopsresa genom Europa.
Under sommaren 1886 hade Roosevelt af republikanerna föreslagits som
kandidat för borgmästares*sslan i New York. Det demokratiska partiet
uppställde Abraham Hewitt och det oberoende partiet Henry George, som genom
sin bok "Progress and poverty" hade gjort sig till förespråkare för hvad
man skulle kunna ka’la den missnöjda massan. Vid valet i november
segrade Hewitt med 90,.r)52 röster. George fick 68,110 och Roosevelt 60,435.
Det fanns från början ingen utsigt alls för Roosevelt att vinna, utom i det
fall att George haJe dragit sig tillbaka, något som denne fantasts vänner rå
inga vilkor tilläto honom att göra. Roosevelt hade allaredan åtnjutit så
många segrar, att detta nederlag väl ej gerna kunde nedslå hans mod.
Emellertid afstod han för de närmaste åren från allt aktivt deltagande i politiken.
En stor del af denna tid tillbragte han på sin ranch i Dakota, der han red,
jagade och skref böcker och tidskriftsartiklar. Hans klara, koncisa stil och
hans omisskännliga redbarhet och mod gjorde honom omtyckt bland den
läsande allmänheten. Hans böcker fingo en strykande åtgång, och
tidskrifts-utgifvarne beställde ständigt bidrag af honom. Under tiden satte han sig
allt djupare in i den politiska vetenskapen, stadgade sina grundsatser och
förberedde sig till en mäktig kamp mot korruption och politisk dådlöshet.
I maj 1889 blef han af president Harrison kallad till medlem af
civiltjänste-kommissionen i landets hufvudstad. Han tjenstgjorde som dess ordförande
med den för honom betecknande entusiasmen och med sådan framgång, att
han vid presidentskiftet 1893 blef af den nytillträdande presidenten
Cleveland ombedd att kvarstanna. Roosevelt gjorde sig, för att citera senator
Depew, till den "bäst hatade mannen i Washington genom att öka antalet
af de embeten, som voro underkastade civiltjenstexamen, från 10,000 till
öfver 40.000". Detta var en dråplig reform, som väl knappt någon annan än
Roosevelt skulle vågat eller kunnat genomdrifva.
I maj 1895 resignerade han, för att af borgmästare Strong i New York
mottaga befattning såsom poliskommissarie der. Denna utnämning framkallade
en storm af ovilja och protest från de korrupta politiska basarna, som genom
hans afslöjanden af deras metoder lärt sig att frukta och hata honom. Han
hade, tyckte de, varit svår nog i Washington med sin oaflåtliga kamp för
upprätthållandet och tillämpandet af civiltjenstlagen. Men att ha honom på
så nära håll och med direkt makt öfver polisdepartementet föreföll dem
outhärdligt. Man försökte få stadsstyrelsen att vetobelägga Strongs utnämning
af Roosevelt till kommissariesysslan, men fann till sin förargelse, att
styrelsen icke egde denna makt, och att det just var Roosevelt, som 12 år förut
trots det ihärdigaste motstånd lyckats genomdrifva en lag. som beröfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
