- Project Runeberg -  Theodore Roosevelt : En Lefnads- och Karaktärsteckning /
34

(1919) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 THEODORE. ROOSEVELT

Åkerbergs ledning några sånger, bland dem Hör oss, Svea, som särskildt
syntes verka gripande på Roosevelt. Derpå uppvaktades han af friherre Bonde,
biskop Schéele, red. Beckman och grefve Raoul Hamilton, delegerade för den
svenska Interparlamentariska gruppens styrelse. Friherre Bonde helsade
honom med ett ståtligt tal på engelska och inbjöd honom till ledamot i
heders-komitén för den internationella fredskongressen. Roosevelt tackade
hjertligt och for derefter till slottet för att äta middag hos kronprinsparet
tillsammans med prins Wilhelm och hans gemål, prins Eugen och prinsparet
Bernadotte. Den 9 maj i hällande regn afreste Roosevelt och hans sällskap
till Berlin, följda till tåget af kronprinsen, prins Wilhelm, minister Graves
och ett stort antal andra bemärkta personer. Just som tåget satte sig-i gång.
inbragte kronprinsen ett lefve, besvaradt af fyra dånande hurrarop från
folkmängden. Roosevelt svängde med sin gråa filthatt, och i nästa ögonblick
kom ännu ett lefve med åtföljande ovationer, hvilka räckte, tills tåget var
ur sigte.

Att Roosevelt tog Stockholm med storm, är ett obestridligt faktum. Det
var något helt annat med hans besök än med gen. Grants den 26 juli 1878.
Icke ett spår till officiel hyllning, ingen flaggning, inga nyfikna hurrande
menniskomassor mötte Grant, och endast två episoder frän hans
Stockholmsbesök ha ihågkommits — hans bekransande af Bellmansbysten på
Djurgården och arbetareföreningens uppvaktning för honom. Grants tysta,
frånstötande väsen var emot honom, och dertill kom, att han på förut besökta ställen
i Europa gjort anspråk på att bli behandlad som en kunglig person, så att
han t. ex. i Paris, då han bjöds till middag af utrikesministern svarade, att
han skulle komma på det vilkor, att han placerades framför alla
ambassadörer, och i Köpenhamn vägrade att göra första visiten hos utrikesministern.
"Han gjorde intet sympatiskt intryck på mig. och hans fru ännu mindre",
skrifver den svenske statsmannen Louis De Geer i sina Minnen. Roosevelts
vänsälla, sympatiska väsen fängslade alla. Det var den stora skillnaden
mellan dessa båda krigare. Och mrs Roosevelt var sin man värdig. "När hon",
jkref en Stockholmstidning, "vandrade omkring här I Stockholm, smärt och
liflig och ungdomlig, och beskådade folkdanser på Skansen, skolbad i
Engelbrekts folkskola och gymnastikuppvisning i Idrottsparken, med ett ord fick
en mängd nya intryck af ett främmande folks kultur och utstod ganska svåra
strapatser, visade hon öfverallt ett varmt och aldrig sinande intresse. Hon
har den kultiverade amerikanskans behagliga älskvärdhet." Om hennes
dotter hette det, att hon var "en typisk ung flicka från U. S. A., strålande af
helsa och godt humör, förtjusande att beskåda", att hon hade "mycken
smidig elegans i sitt uppträdande och förmodligen amerikanskornas snabba
uppfattning och intellektuella vakenhet."

Att Roosevelt under sitt besök i Italien icke kom att uppvakta påfven,
berodde på att han icke ville riskera att bli utsatt för förolämpning, såsom
fallet varit med mr Fairbanks, hvilken fick en redan aftalad audiens hos påfven
återkallad, emedan han uppträdt i en metodistkyrka i Rom. I den inbjudning
till audiens, som påfven lät utfärda till Roosevelt genom den amerikanska
ambassadören i Rom, hette det, att "den helige fadern hoppades, att
ingenting måtte inträffa till förhindrande af audiensen, såsom tyvärr skett vid
ett annat tillfälle, då en ledsam tilldragelse omöjliggjorde mottagandet af
mr Fairbanks." Härpå svarade Roosevelt: "Det skulle bereda mig ett
verkligt nöje att bli presenterad för den helige fadern, för hvilken jag hyser djup

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rooseveltt/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free