- Project Runeberg -  Theodore Roosevelt : En Lefnads- och Karaktärsteckning /
49

(1919) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49 THEODORE. ROOSEVELT



fick flera bref från Roosevelt och äfven hans porträtt, hvilket var så mycket
märkligare, som Banér, om vi få tro honom sjelf, i sitt första bref till
Roosevelt uttryckt sig i allt annat än artiga ordalag. Han lär nämligen ha
skrifvit, att den metod Roosevelt använde vid stormningen af San Juan-kullen
på Cuba. var sådan, att om den användts af t. ex. en svensk officer, denne
säkerligen skulle belönats med dödsstraff, och att Roosevelts framgång
måste hufvudsakligen kunnat tillskrifvas en gränslös tur. I samma ’Bref
anhöll han i sin egenskap af frenolog om porträtt och namnteckning af
"lyckans gullgosse från San Juan". Och han fick, hvad han begärde.
Roosevelt svarade, att han ej var skolmilitär, och att strategi och taktik ofta måste
rätta sig efter omständigheterna. Banér sände honom derpå ett poem af
den för honom betecknande titaniska sorten och fick tack derför med
till-lägg. att poemet, ehuru styft, dock var sådant, att man vid läsningen deraf
kunde få reumatism i tungan. Sedan sändes och mottogos flera bref. I ett
af sina skref Roosevelt, att svenskarna voro hans favoriter, att de hade en
underbar historia; i ett annat, att han egentligen icke behöfde besöka
Iron-wood, der Banér var bosatt, utom för att helsa på sina vänner svenskarne,
erär de och Banér i alla fall skötte hans sak. Men det blef slut på
brefväxlingen, då Banér försökte intressera Roosevelt för den lifdömde banditen
Hillström. Det var för mycket för Roosevelt, och derefter lät han sfn
sekreterare svara. Den svensk-amerikanske musikern Adolph Edgren, som i
förbigående sagdt föddes samma år och dag som Roosevelt, begärde och
fick år 1905, då de båda fyllde 50 år, presidentens tillåtelse att kalla en af
honom komponerad marsch för Roosevelt-marschen. Han skickade
Roosevelt ett par fint utstyrda exemplar af marschen och på födelsedagen ett
lyckönskningstelegram, och Roosevelt svarade genom sin dotter Alice med
en tacksamhetsskrifvelse.

Det är rent af ofattligt, hur Roosevelt kunde hinna med så mycken
beskrifning. En af hans privatsekreterare anslår antalet af bref, som
Roosevelt skref under sin presidenttid, till 150,000. Kopior af dem ha
tillvaratagits. Han brefväxlade med författare, poeter, historiker, artister, forskare,
resenärer, statsmän, ministrar, konungar, kejsare och berörde alla lifsfrågor,
säger hans karaktärstecknare Bishop 1 en artikel i Scribners Magazine. Den
korrespondens, som ledde till fredsmäklingen mellan Japan och Ryssland,
representerade i och för sig ett kolossalt tankearbete, helst som
motighe-terna voro så stora, att han alltjemt tviflade på att kunna lyckas. Endast en
mennhkovän skulle vilja underkasta sig så mycket besvär och möda. Men
hur stor människovän Roosevelt än var, och hur stor hans optimism än var.
var han aldrig blind för de menskliga svagheterna. "Låt dig icke vilseledas",
skref han, efter det freden var förklarad, till sin svåger Douglas Robinson,
"af den oms*ändigheten, att menniskorna just nu tala väl om mig. De skola
snart nog tala illa. Såsom mr Loeb anmärkte, skall jag någon gång snart
nödgas aga någon liten stråtröfvare i en af de sydamerikanska republikerna,
och då skola alla de välmeninde idioterna vända sig om och skrika, att det
icke harmonierar med mitt arbete vid fredskonferensen, fast det i sjelfva
verket är precis i samma anda." I ett bref till sin dotter Alice skref han:
"Det är tillräckligt att gifva en anledning till ett sardoniskt löje, när man
ser, hur folk i allmänhet, icke blott i mitt eget land, utan äfven annorstädes
bedömer mitt arbete uteslutande enligt det faktum, att det lyckades. Om
Jag icke kunnat åstadkomma freden, skulle jag blifvit utskrattad och hånad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rooseveltt/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free