Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 THEODORE. ROOSEVELT
ka. I England uttryckte han den önskan, att amerikanerna kunde i likhet
med engelsmännen göra denna sport mindre lifsfarlig. Roosevelts blindhet
på ena ögat var ej det enda minne han hade af sina äfventyr. Han bar ett
ärr efter ett värjhugg, som han fått under fäktning med Leonard Wood, ett
annat ärr efter en sammandrabbning med en grizzlybjörn, hade, såsom förut
nämndt, en kula i kroppen efter lönmordsförsöket, hade vid en
spårvägsolycka i Pittsfield, Mass., blifvit illa tilltygad, likaledes då han en gång med
sin häst störtade utför en 100 fot hög brant, hade en gång varit nära att
förlora lifvet i Littie Missouri-floden, hade fått tre refben bräckta på ranchen
i Dakota och, värst af allt, hade aldrig blifvit kvitt de brasilianska
feber-bacillerna.
Hela Roosevelts familj tyckte om frifuftslif. I Hvita husets stall funnos
förträffliga ridhästar, två för Roosevelt och en för hvarje öfrig medlem af
familjen. Med sin ena häst öfvade han sig stundom i s. k. hinderridt eller
hopp öfver stängsel, för att återupplifva minnena från den tid, då han deltog
i jagt med hundar på Long Island. Han hade jagat i Afrika och Södra
Amerika och i många trakter af Nordamerika, — 1 Dakota, Montana, Idaho,
British Columbia, Colorado, Mississippi, Louisiana och New England-staterna.
Han brottades och boxades med sina söner, med regeringsråd och
diplomater. Dessa herrar inbjödos ibland att följa med honom på långa ströftåg
öfver diken, stängsel, genom sumpmarker ni. m. Under en dylik promenad
med en utländsk diplomat kom han till en brant backe och började klättra
uppför den, anmärkande: "Vi måste upp på toppen." Då de efter mycket
flåsande och pustande kommit dit upp, sade diplomaten: "Får jag fråga,
hvarför vi klättrade hit?" — "Jag gjorde det", svarade Roosevelt skrattande,
"för att se, om ni kunde göra det."
Afundsmän ha sökt förringa Roosevelts naturkunskap och kvalifikationer
som vetenskaplig forskare. Men mot dessa anfall kan man uppställa
Roosevelts egna skrifter, hvilka i själfva verket äro bevis nog för hans insigter
i naturhistorien, samt uttalanden af personer med det högsta
vetenskapliga anseende. Naturforskaren Jolin Burroughs förklarade år 1907, att han
icke kände någon menniska med ett djupare och mer omfattande intresse,
både allmänt menskligt och vetenskapligt, för naturen än Roosevelt, och att
han under sin färd med honom till Yellowstone Park 1903 blef slagen med
förvåning öfver Roosevelts kunskaper i naturhistorien och högt uppdrifna
i-nkttagelseförniåga. Under hela färden hände det blott en gång, att
Burroughs kunde hjelpa Roosevelt att identifiera en fogel. Alla andra foglar,
som observerades under resan, igenkändes och namngåfvos af Roosevelt lika
fort som af Burroughs. Roosevelt frågade Burroughs en gång, om han kunde
se. hvad det var för fel med en af Remingtons teckningar, hvilken föreställde
en jägare till häst med en skjuten antilop. Burroughs kunde icke se något
fel, men Roosevelt påpekade, att antilopens ögon voro placerade alldeles för
långt från hornen. Vid ett annat tillfälle pekade Burroughs på en stor ek
med vidt utbredda grenar, anmärkande att det var ett ovanligt vackert
exemplar. "Ja", svarade Roosevelt, "och af dess form synes, att marken var
ett öppet fält, när trädet växte upp, kanske till och med under odling. Det
är blott på öppna platser eken antager denna form." — "Riktigt", svarade
Burroughs, "men det kom jag för ögonblicket icke att tänka på." Frank
Chapman, kurator vid museet i New York och författare till flera zoologiska
verk, är af många ansedd som den förnämste auktoriteten beträffande den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
