Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinna och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen är kvinnan i genomsnitt mera svärmiskt
anlagd än mannen. Romantikens skimmer berusar
henne och lockar henne bort från verkligheten in i
det farliga drömlandet, fri som hon ofta är —
eller snarare har varit — från det praktiska arbetet
för födan, som gör mannen nykter och på ett
hälsosamt sätt skingrar det blå sagotöcknet från lifvets
horisont.
Återstår ett område, där mannen emellertid är
starkare än kvinnan: den rent djuriska driften, könets
dragande till det motsatta könet. Människodjuret, det
starka, råa, som slukar sitt byte utan att ens välja,
är hos mannen mera utveckladt än hos kvinnan — i
genomsnitt nämligen, ty det finnes hos det s. k.
svagare könet individer, som icke lämna mannen efter
i sinnlighet. Men dessa äro nog undantag, och på
sådana bygger man ej teorier med anspråk på
allmängiltighet. Jag skulle vilja formulera min uppfattning
af det inbördes förhållandet mellan mannens och
kvinnans könslif så: mannen begär könet i sin helhet
starkare än kvinnan; kvinnans åtrå till mannen-individen
är däremot starkare än hans till henne.
Och nu frågas: är människan ett sådant djur,
en sådan driftens lekboll, att det faller sig svårare för
henne att besegra yttringen af denna drift än att
besegra en känsla, en längtan, som härskar öfver hela
varelsen, som slingrat sig kring de finaste, ömtåligaste
fibrerna däraf? Har hon icke just i medvetandet om
det låga i en uteslutande sinnlig drift ett stöd, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
