Nätter och dagar
ligger jag i feernas hängmatta
och drömmer underliga ting.
Det hjärtat föddes ej att älska mig:
han stiger aldrig över verklighetens tröskel.
Dianas lampa
skiner genom mina nätter
ur tunna sagoflor.
Jag kan ej älska, jag kan ej prisge mitt stora hjärta...
Men en gång lägger jag mig till jordens yppersta son...
En liten unge
skall dricka vid mitt bröst av sten
jordens starkaste mjölk.
Honom kallar jag - Dianas skänk.