Lidandets kalk må svagare händer fatta
förande den till blekare läppar,
mina segrarläppar undvara den än.
Men - nej.
I mitt hjärta sitta ännu jättar med mörka ansikten,
med hårt sammanpressade stenhänder.
De träda en gång ut ur sina skymningar -
de kalla på dig - smärta.
Hit gnisterhammare mot stenbelätet.
Hugg fram min själ
att hon må hitta ord som aldrig suttit på människotunga.
