- Project Runeberg -  Rosa och Rosita. Lustspel i två akter /
5

(1913) [MARC] Author: Clara Andersen, Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ung människa sitta så där ocb räkna och räkna
och bara räkna!

LUDVIG (slår igen boken och går fram). Skryt inte
av min flit, kära farbror! Nu är det slut med den.

FRUN. Och i alla fall har Emil också sina goda
sidor, det skall Gud veta!

STÅL. Ja, bevars, det har han! Men vore de
båda gökarna främmande för mig, och kommo för att
söka plats på mitt kontor, så sade jag: »Jag skall
anhålla att få ta Ludvig» . . . Han skulle genast få plats,
och det med en anständig lön ändå!

EMIL. Nå, och vad skulle pappa göra med mig?

STÅL. Dig, din latmask! . . . Jo, till dig skulle jag
säga: »Min unge herre! Ni har på fädernet ärvt
utmärkta anlag för handeln, det kan jag inte förneka,
men ni har därjämte en oförlåtlig fallenhet att slå dank!
Gå hem igen, bliv en sådan karl som er insiktsfulle
och ordentlige herr far, och kom sedan tillbaka, så
skall jag se till vad som kan göras!»

EMIL. Där hör du, mamma! hur pass mycket
man sätter värde på mig!

FRUN. Jaha, men din far har verkligen rätt . . .
Du får lov att vara mera arbetsam, kära min Emil!
Kom nu och hjälp mig att bära blomstervasen.

EMIL. Ja . . . men vore det inte mera skäl att sätta
upp den i Marias rum?

FRUN. Vad tänker du på? På vindskammaren?
Så dyra blommor?

LUDVIG. Vindskammaren? . . . Hör nu, farbror! . . .
skall Maria, det stackars barnet, bo däruppe?

FRUN. Ja, var inte det en faslig olycka! När
man är sjutton är, ska jag säga Ludvig, så kan man
minsann sova var som helst!

EMIL. Det vill säga att Isabella är bortåt fyrtitalet,
efter bon skall ba hela första våningen för sin räkning!

FRUN. Du pratar! (Till Stål.) Hör du, min gubbe,
tala om en gång till för Emil, hur det egentligen
förhåller sig med de båda unga flickorna! Han tycks
omöjligt inte kunna förstå deras ömsesidiga ställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free