Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSITA (likaså). Ja, lilla snälla tant! . . . Jag skall
vara så flitig . . . som jag nånsin kan!
FRUN (skjuter dem sakta ifrån sig). Seså, låt mig
vara i fred, envisa barn! ]ag måste tala några ord
ostört med min man. Där stå edra kusiner . . . nu
kan ni göra bekantskap med dem så länge.
STÅL (till frun). Låt dem tiga om det roar dem,
de små tokorna. De känna inte sin onkel rätt. Vill
du att jag skall visa dig Isabella? Vänta bara!
(Pekande med fingret). Det är hon med . . . Nej! jag bryr
mig inte om det! Det vore för tidigt nu, att fördärva
det lilla skämtet för dem! (Går med frun.)
<h2>Sjunde scenen.</i>
EMIL. LUDVIG. ROSA. ROSITA.
EMIL. Mina bästa kusiner . . .
ROSA. Vill ni verkligen kännas vid oss?
ROSITA. Ja, vill ni inte, så må ni gärna låta bli!
EMIL. Skulle vi inte vilja det? Vi ha varit
tystlåtna blott därför att vi voro stumma av beundran!
Välkomna, tusen gånger välkomna! . . . Och för att
strax göra er bekanta med oss, får jag säga er att
Ludvig och jag äro ett par arma varelser, som här uppe
i den kalla norden ha bortsuckat våra bästa år på ett
mörkt kontor! En gång voro också vi ett par vackra
unga karlar, men de eviga kassaböckerna och
räkenskaperna och framför allt längtan efter er ha gjort att vi
tynat bort i förtid! Troligen förekommer jag er mest
vissnad; men jag var också den finaste naturen! Se
vi inte ut som gubbar? och ändå räkna vi icke mera
än ett par och fyrtio år!
ROSITA (leende). Ett par och fyrtio! Är det
verkligen sant?
EMIL. Ja, tillsammans, naturligtvis! O himmel!
Ser jag kanske ut att vara ett par och fyrtio på egen
hand? Det var ändå värre än jag själv föreställde mig!
Men nu är det slut med att åldras! Därför ännu en
gång välkomna, älskvärda Rosa och Rosita! Ni föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
