- Project Runeberg -  Rosa och Rosita. Lustspel i två akter /
32

(1913) [MARC] Author: Clara Andersen, Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosita! För henne leker hela världen, och hon kan
njuta av livet. Men jag?

LUDVIG. Tro mig, Rosa! Du har en mycket
djupare och rikare ande än Rosita! Skulle alla dessa din
själs skatter begravas i en nunnas ofruktbara,
sysslolösa liv?

ROSA. De äro långt ifrån sysslolösa, Ludvig! Men
de deltaga icke i den yttre världens ävlan och strider
. . . Ännu på ålderdomen äro de barn till förstånd och
hjärta, och barn, det är ju det bästa man kan vara
och bliva?

LUDVIG. Ja, om man fegt vill undandraga sig all
livets strid och möda, kan man dö som ett barn,
ofläckad, men också oprövad!

ROSA. Mät icke mig efter dig själv, Ludvig! . . .
Du kan vara stolt över din verksamhet, men vad kan
jag, en stackars ung flicka, uträtta?

LUDVIG. Du kan väcka allt som är gott och ädelt
hos det starkare, det är ditt kall, och det är långt
vackrare än vårt! Du talar om min flit — den är
mig långt ifrån medfödd: jag har endast blivit flitig
för min stackars mors skull. Som yngre gick jag
sysslolös och i beständiga drömmar om att en dag bliva
en stor skald. Då dog min far, och min mor kom
hit sjuk, sörjande och fattig! Jag var nu hennes enda
stöd, och jag sade farväl åt alla mina luftslott, för att
ägna mig åt handeln! Jag hatade denna sysselsättning,
men jag älskade min mor, och inom kort blev det
förhatliga arbetet mig en trofast vän, ty det räddade henne
från nöd och elände.

ROSA. Du är en sällsynt ung man, Ludvig!

LUDVIG. Ja, så sade farbror också, han ansåg aiig
för ett industriellt geni, ty han anade inte den
egentliga drivfjädern för min flit. Efter ett par år lades min
mor på dödsbädden, och hon uppmanade mig att
fortsätta för mig själv så som jag börjat för henne, i det
hon sade att jag i framtiden skulle finna ett troget
hjärta som lönade min möda. Jag lydde henne, och
min flit har burit goda frukter, jag har nu en obero-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free