Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara fullständigt! Det följer en liten låda med, som
ännu är kvar på posten, och jag antar att i den finnas
flickornas dopsedlar, vaccinationsbevis, etc. etc. . .
Seså, Jeannette lilla, hör nu på med bägge öronen!
FRUN. Bevars, kära du, jag hör!
STÅL (läser). »Högtärade herre! Med sann
tillfredsställelse emottagit ärade av den 2:dra passato.
Sänder min hjärtliga hälsning och tack och ber er att på
mina vägnar kyssa er älskvärda frus händer!» Ser du,
Jeannette, den artiga karlen kommer ihåg dig. Ja, det
är väl bäst att jag uträttar kommissionen med
detsamma! (Kysser fruns hand.) Seså, nu är det
undanstökat! (Läser.) »Ni har ganska rätt däruti att jag stått
i nära affärsförhållanden till den saliga sennor Diaz;
dock måste jag förneka att hava varit lika så lierad
med de unga mamsellerna, hans döttrar, ty jag är själv
nu till åren, och ungkarl av övertygelse! Likväl
påminner jag mig att jag en gång besökt sennor Diaz
utom kontoret, vilken visit på det högsta gläder mig,
då den sätter mig i stånd att göra ett slut på min
ärade herres ovisshet! Jag minns tydligt och klart de
båda unga damernas olika sätt att vara. Den ena satt
vid ett bord och bjöd mig mycket anständigt en kopp
choklad. Då jag under djupa bugningar mottog
densamma, tyckte jag mig märka att någon klappade mig
på ryggen; jag blev helt förlägen då jag allraminst från
det hållet hade väntat mig en sådan förtrolighet; men
en tillfällig blick uti en spegel visade mig den andra
unga donnan som stod bakom mig, och på ett
överdrivet sätt härmade min hälsning i det hon sökte att
fästa en lång, vit pappersremsa i form av svans, på
min rygg!» Det var Rosita den lilla vildhjärnan!
FRUN. Jaha, och det var naturligtvis Rosa som
bjöd chokladen!
STÅL. Ja, det är klart! (Låser.) »Jag hoppas, min
herre, att ni på denna skildring lätt skall igenkänna
edra unga niécer. Slutligen måste jag bifoga, att jag
noga minnes alla omständigheter vid detta besök. Det
enda, som jag glömt, är vilken av de två unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
