- Project Runeberg -  Rosa och Rosita. Lustspel i två akter /
45

(1913) [MARC] Author: Clara Andersen, Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig ända sedan du kom bit . . . därför är det väl bäst
att fortsätta som jag börjat! Se där, tag honom! (Skjuter
Emil fram till Rosita.
) Det är då lite överdådigt, det jag
nu gör, men tag bonom du i alla fall, vem du än må
vara! Och gå nu till min gumma . . . var riktigt snäll,
och säg ja till allt vad hon vill!

ROSITA. Lilla tant, vill du inte bli god igen?

FRUN (för Rosita åt sidan). Jo, om du säger
mig vem du är! Skynda dig och säg det, så ger jag
mitt samtycke! (Rosita viskar vid frun, varpå denna
för henne till de andra.
) Nu vet jag vem Rosita är.
Hon heter Maria, hon är fattig, men hon har
anförtrott sig åt mig, och därför ger jag henne min son
till make!

STÅL. Det var ädelmodigt, Jeannette! Tack skall
du ha!

FRUN. Tack själv, min gubbe! Lantstället är
mitt.

STÅL. För tusan, det hade jag rakt glömt bort!
(Till Rosita.) Varför kunde inte du tiga också, du lilla
toka! (Bugar sig för Rosa.) Så, ni är således Isabella!
(Till Ludvig.) På det sättet har du återigen funnit en skatt,
du ärkeräknemästare! Och det utan att veta det.

LUDVIG (tankspridd). Vad menar onkel? . . . (Stål
förklarar sig sakta.
)

ROSITA. Seså, Emil, nu vet du vem jag är! Vill
du verkligen ha mig?

EMIL (med nedslagna ögon). Herre Gud, min ängel!
fråga mig inte så där hastigt! Du måste äntligen
ge mig betänketid . . . en kvart åtminstone. (Omfamnar
henne.
)

FRUN. Vad jag är glad, min lilla gubbe, för din
skull! Nu blir du nog lugn och lik dig igen, sedan
du vet vilka flickorna ä’!

STÅL. Vet jag det? Nej, du vet det, för du vill
ha lantstället och det skall du få! Men jag vet
ingenting! Se bara så de små satungarna le med både
ögon och mun! Vem vet hur många gånger ännu
de komma att byta om namn! Ja, jag frågar alla opar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free