Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En manlig Iokaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han föreföll knappast äldre än hon. Man skulle
trott att han var hennes älskare. Gifta bort
henne? Denna tanke, som plötsligt stigit upp i
hans själ, förfärade honom. Sedan lugnade han
sig. Vem skulle vilja ha henne? Hon ägde ju
intet, alls intet.
Fastern, som såg honom komma så ofta, förstod
ju att han älskade flickan. Men han väntade och
väntade. På vad? Det visste han icke.
En kväll sutto de ensamma och samspråkade
stilla, sida vid sida, i soffan i den lilla salongen.
Med en faderlig impuls tog han plötsligt hennes
hand. Och han behöll den. Hans hjärta och
hans sinnen kommo mot hans vilja i uppror.
Han vågade icke släppa denna hand, som hon gav
honom, och han kände att det var förbi med
honom, om han behöll den. Och i ett nu kastade
hon sig i hans armar. Ty hon älskade honom
lidelsefullt, som hennes mor hade älskat honom,
som om hon hade fått denna ödesdigra lidelse i
arv.
Utan att veta vad han gjorde tryckte han en
kyss på hennes blonda hår, och när hon lyfte
sitt huvud för att fly, möttes deras läppar.
Det finns stunder då man förlorar besinningen.
Det var en sådan stund för dem.
När han åter stod ute på gatan, började han
vandra utan mål, utan att veta vad han skulle
göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
