Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En manlig Iokaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag minns, madame, ert indignerade utrop:
»Han borde ha tagit livet av sig!»
Jag svarade er då: »Och hon? Skulle han ha
dödat henne också?»
Denna flicka älskade honom gränslöst,
vansinnigt, med denna ärvda och ofrånkomliga lidelse,
som fört henne, oskuldsfull, okunnig och
besinningslös, i hans armar. Hon hade handlat som
hon gjort i denna oemotståndliga berusning, som
bemäktigar sig hela varelsen, så att den ej vet
vad den gör, utan giver sig hän, låter sig ryckas
med av den häftiga naturdriften, som kastar den
i en älskares armar, som djuret åt hanen.
Om han tog livet av sig, vad skulle det då
bli av henne?... Hon skulle dö!... Hon skulle
dö vanärad, förtvivlad, avskyvärt marterad.
Vad skulle han göra?
Övergiva henne, skänka henne en hemgift,
gifta bort henne?... Hon skulle dö även då,
dö av sorg, och hon skulle varken ta emot hans
pengar eller en annan man, ty hon hade ju givit
sig åt honom. Han hade slagit hennes liv i spillror,
förstört den lycka som var möjlig för henne.
Han hade dömt henne till evig fattigdom, evig
förtvivlan, eviga plågor, evig ensamhet eller döden.
Och så älskade ju även han henne! Han älskade
henne med fasa nu, men älskade henne häftigt.
Hon var hans dotter, vad mer? Befruktningens
slump, fortplantningens brutala lag, en sekunds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
